fredag 21 december 2012

Kärt barn har många namn


Det stämmer verkligen in på denna tekniska apparat.
Ipad, Ipad 1, Ipad 2, Ipad 3, Paddan, läsplatta, surfplatta, Iphone, Android, Samsung eller surfbräda som svärmor säger.

På min förskola kallas den av barnen för Ipad eller Iphone. Jag tror att det beror på att de flesta föräldrar har en Iphone i fickan och detta märkesnamn är känt hos barnen och lätt att använda även på läsplattan. Hur som helst så är det en kär aktivitet som ofta efterfrågas.

Hårt arbete
I början av terminen var det ett oändligt tjat om att få spela på Ipaden. Var eviga eftermiddag gnälldes, tjatades och bråkades om att få spela, vem som ska vara etta, vem som ska sitta bredvid och tusen andra saker att kivas om när det bara finns en sak som alla måste samsas om. Vi pedagoger fick jobba hårt för att locka över barnen till andra aktiviteter som ex lek, sagor och skapande verksamhet. Vi slet vårt hår när stora 5 åringar slängde sig på golvet och storgrät för att batteriet var slut i surfplattan.

Men skam den som ger sig! Efter mycket bestämdhet och mycket, mycket, mycket lekande så har vi nu fått bukt på allt tjat. Barnen leker så att svetten lackar. Doktor, affär, billekar och familjelekar. Dom hoppar studsmatta, målar, bakar, bygger, sjunger, dansar och lyssnar på sagor mest hela dagarna. Och vi är så lyckliga för att läsplattan äntligen har blivit ett komplement till den verksamhet vi bedriver på förskolan.

Nu används läsplattan till att dokumentera händelser, upptäckter göranden och naturligtvis även för att samspela kring i olika spel och appar.
Vi filmar och fotar barnens olika aktiviteter och pedagogerna har flera gånger uppmärksammat saker i läsplattan som annars inte hade upptäckts. Barn som kommer på att om man lägger saker på OH-apparaten så syns det på väggen, att flera barn har lärt sig att säga stopp om någon gör något dumt, att de riktigt små barnen samspelar i hallen framför dokumentationen av en aktivitet de varit med om. Barnen tittar på sig själva och sina kamrater i de olika små filmerna och på fotona och vi ser att de får små aha-upplevelser av allt igenkännande.

Upptäckter
Det vi också ser är att en del barn inte finns med på kort eller filmer. Vad beror det på? Är de sjuka mycket? Ser vi dem inte eller drar de sig undan? Det är mycket som kan framträda när man är mer aktiv i att dokumentera med läsplattan. Vi har fått ett verktyg för att granska oss själva och barnens sätt att lära sig. Läsplattan ger direkt respons och hjälper oss att upptäcka våra brister och barnens kunskaper.

Läsplattan i vår verksamhet
• Öva samspel
• Öva turtagning
• Träna språket
• Fotografera
• Filma
• Dokumentera
• Visa barnen deras vardag och deras olika upptäckter
• Spela och lära sig olika strategier i olika appar
• Vi kommer att använda läsplattan till mer dokumentation och se till att den blir mer pedagogisk. Vi vill använda plattan för att göra både pedagoger, barn och kanske föräldrar uppmärksamma på vad det är barnen lär sig i sin lek och i sin interaktion med andra.

Läsplatta och specialpedagogik
Läsplattan kan användas för att stärka barn som har svårt med ex språket och som ofta inte är intresserade av att höra sagor eller att berätta hur som helst. Vi arbetar en del med att få dessa språksvaga barn att berätta vad de gör, hur dom tänkt och vad de ser på läsplattan just nu när de ”spelar”.
Vi använder även läsplattan till att öva turtagning och samspel. Vilket kan vara svårt för en del barn.

Läsplattan och trådlöst Internet
Alla som använder Ipad eller samsungplattan pratar sig ofta varma för dess användningsområde inom förskolan och på så sätt sprids positiva ringar till andra inom vår verksamhet. Fler behöver få gå kurser, workshops eller studiecirklar i användandet av modern teknik och hur de kan arbeta med detta i sina olika aktiviteter.

Paddagogikträff i Södertälje
Att ha en egen Paddagogikträff skulle vara bra för både Södertäljes pedagoger och för att vi ska få ut information och kunskap om vårt arbete med läsplattor i förskola/förskoleklass. Om flera pedagoger på våra förskolor fick komma så tror jag att läsplattan skulle bli mer berättigad att använda som ett komplement till verksamheten utan att några skulle vara rädda för att den nya tekniken skulle skada eller förstöra något som förskolan byggt upp under alla år.

Samsung Tablet
(Använd enbart hemma av van androidanvändare)
Ganska lätt att hitta i Play Butiken (där alla appar finns).
Bra menyer, kategoriserat, bäst säljande eller bästa gratis appar.
Enkelt att ladda ner appar.
Appar kan automatiskt säkerhetssparas i ditt Gmail konto.
Lite lättare viktmässigt jämfört med Ipad.
Bra upplösning på skärm, har dock ibland svårt att hänga med i SVT Play tex snabba
sportsekvenser.
Enkel hantering av låneböcker (e-böker).
Batteriet tar fort slut.
Installerad Internet läsare fungerar inte alltid så man behöver ladda ner annan typ av läsare.
Går inte att skapa mappar.
Få sidor för appar och widgetar.
Har inte inbyggd minneskortsläsare.
Kan inte enkelt säkerhetskopiera dokument, bilder mm.

tisdag 13 november 2012

Smartkids!

Det är otroligt vad små barn lär sig fort.
På min förskola har vi 24 barn i åldrarna 1-5 år. Av dessa barn är 16 st två år eller yngre. 18 barn började i majmånad och resten har kommit under hösten.

Att barnen skulle vara för små och okunniga för att klara den nya tillvaron på förskolan och den nya tekniken vi nu har stämmer inte in på våra små vetgiriga ungar, nej dessa ungar har full koll på väldigt mycket, rutiner, namn på sina kompisar, sånger, pedagogernas olika toleransnivå, vilken mat som är god, vilken plats de ska vila på, vad de vill leka och självklart på tekniken.
Trycker man på lampknappen slocknar lampan, trycker man på dörrklockan kommer "fröken", för man knappen på ficklampan uppåt så lyser lampan och ringer det så springer en pedagog för att svara och inte minst om man säger ipad så händer det spännande saker.

Vi har en läsplatta och en smartphone att tillgå i vårt dagliga arbete med barnen. Vi fotar och filmar flera gånger i veckan och de minsta barnen vill trycka och titta på bilder/filmer. De vet precis hur man gör för att byta bild, trycka på start och för att se kompisarna i "kameran". Och ändå har ingen av oss pedagoger lärt barnen hur man gör utan de har tittat, provat och upptäckt själva. så visst är barnen smartkids!

En flicka hos oss har med sitt knappa språk talat om för pappa att hon
- ha en ipad i klapp, "dagis" har.
-Men du vet väl inte hur man använder en sån säger pappan.
-Jag kan visa säger hon då.

SMARTKIDS!




tisdag 9 oktober 2012

Surfplattans läskiga dragningskraft

Att "lära" våra nya barn att använda surfplattan i en miljö där stora och små viljor ska samsas om en liten yta är sannerligen inte helt friktionsfritt. Det har under hösten varit ett evigt tjat om att få spela på surfplattan istället för att få lyssna på en saga, måla, rita eller leka tillsammans med de andra barnen. Vi pedagoger på förskolan har fått stå på oss otroligt mycket för att få dessa barn att förstå att vi alla måste leka, läsa, skapa och samspela också , allt för att vi ska må bra och lära oss olika saker.

Det är ju meningen att surfplattan ska vara ett komplement till den övriga verksamheten vi erbjuder på förskolan, inte ta över totalt.

Men skam den som ger sig.
Nu har de börjat leka lite dom små liven och vi pedagoger är så glada. Flera av barnen har också börjat visa lite intresse för att lyssna på sagor och vi vuxna njuter av att se barnen upptäcka sagans värld tillsammans. Så kanske att vi kan börja använda surfplattan mer som ett pedagogiskt verktyg och involvera barnen i arbetet med att dokumentera, utforska, upptäcka och reflektera över allt spännande som sker runt omkring oss och i fantasin.

Arbetet fortsätter!

söndag 11 mars 2012

Pedagoger på gång med iPad

Vi har fått iPads till alla förskolor i vårt område. Mycket bra och kul för alla. Men kruxet är bara att alla inte är så hemma på den tekniken. Så jag fick i uppdrag att hålla i en kurs om hur man startar och "leker" med en iPad.

Kursen gick av stapeln nu i torsdags. Det ena kurstillfället var mellan kl 8,30- 11,30 och på eftermiddagen var det dags för nästa tillfälle 13,00-16,00. Alla kom och man kan väl säga att det var en lyckad kurs.

Fast nog var det lite problematiskt när internetuppkopplingen la av titt som tätt och när mottagningen bara fungerade om du stod i ena hörnet av personalrummet. eller på chefernas kontor. Ett tag var vi fyra personer som samsades med cheferna på det lilla kontoret. Jag hoppas att de kunde jobba med sitt ändå. Vi pustade och frustade en hel del vill jag lova.

Nu måste jag bara säga att mina kollegor hade ett tålamod som heter duga för trots alla tekniska missöden så kämpade dom på med att skapa konton/appel-Id, lära sig hur man laddar ner en app, hur man raderar samma app efter att ha insett att den var urkass, hur man sätter på begränsningar så att ungarna inte köper blåbär till någon liten Smurf för 50 000 kr och så fick dom en massa apptips så att de kunde hem och testa.

Det var lite svårt att räcka till ibland men ärligt talat så kändes det helt ok att "eleverna" ropade "fröken", "fröken" en miljon gånger för är det något jag gillar så är det att undervisa.

PS måste bara säga att trots att iPad är en användarvänlig och smart surfplatta så är det ett helsike att skapa ett konto som inte är kopplat till ett kontokort. det fick vi allt erfara. Där vinner Androidplattan med hästlängder. Med den är det bara att starta och köra igång

onsdag 8 februari 2012

Läsa på isen????

Ja visst går det. Vi var som vanligt på skridskobanan (börjar kanske bli lite tjatigt för er med dessa skridskoreferat), men hur som helst så kröp vi i alla fall omkring på den knögliga isen och sopade snö då plötsligt en pojke skriker till:
        Titta det är en trollsaga här under snön, kom å se
        Nej men, har du sett
        Titta då, du ska läsa den
        Men jag vet inte vart jag ska börja någonstans


Pojken blir stående en stund och jag ser att han lägger pannan i djupa veck. Sen efter flera minuters tystnad (mycket ovanligt), så säger han:

      -Du! När vi läser saga i våra böcker, från vilket håll börjar du då?
      -Från vänster säger jag och visar med handen
      - Bra då ska du börja här borta säger han och travar iväg åt vänster. Läs nu då!

Jag börjar så smått att läsa men eftersom isen är stor som en fotbollsplan tar min fantasi snart slut och jag säger:
-         Nej nu orkar jag inte läsa mer det står så himla mycket i den här sagan.
-         Okay, du behöver inte mer, jag ska sopa nu
-         Tack för det!

Barn kan lära sig saker utan att man behöver traggla in det nya. Visst visar jag alltid texten i  boken på sagostunden och visst händer det att jag då och då följer ordet jag läser med fingret, men jag tjatar inte och säger: Kom ihåg nu att vi läser från vänster till höger, utan jag kan märka barnens nyvunna, självinlärda kunskap vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Detta tillfälle med trollsagan på isen är ett bra exempel på hur barn visar sin kunskap tycker jag. Han hade ju någonstans förstått att man läser en bok på ett visst sätt. Smart vá?


                                                 Läs det här om ni kan

Ni kanske inte vet vad en trollsaga är? Det är en pinne eller gren utan bark där man ser små spår efter en eller flera Barkborrar. Om man har god fantasi eller har barnasinnet kvar kan man läsa sagor på dessa pinnar. Det är ofta sagor om troll och annat knytt som står där men ibland (när fantasin tryter) så är det en sång som är nedtecknad på pinnen. Barnen uppskattar trollsagorna mycket och vill att man läser om och om igen. Det svåraste momentet för mig är att komma ihåg vad som stod på pinnen för det är ju faktiskt ganska svårtydda krumelurer som pryder trollens ”böcker”.

                                



Skolförberedelse iklädd skridskor

Tidigare har jag nämnt att vi har en skridskobana precis utanför vår förskola. Den används mycket flitigt av hela förskolan. I går tog vi som vanligt på skridskor, hjälmar och våra reflexvästar för att skrinna fram i vindens hastighet. Det var fjorton västbeklädda barn som övade på balans och lägeskontroll i godan ro när så 34 barn från skolan kom för att göra detsamma. Oj, oj, oj säger jag bara, det var som en enda stor myrstack av ungar som for fram på isen. Alla samsades väldigt bra om utrymmet och "våra" barn hittade kompisar från skolan att åka med, krypa med och stötta sig på (eller om jag ska vara ärlig så var det våra barn som stöttade skolbarnen).

                                Så här såg det ut på isen innan skolbarnen kom

Tänk ändå vad bra det är med dessa reflexvästar, för alla ungarna ser ungefär likadana ut i sina hjälmar och svarta eller rosa ytterkläder men jag kunde lätt räkna ihop alla mina, trots 48 barn på isen

Det kändes bara så himla rätt att träffas över "gränserna" så här innan förskolebarnen ska upp till skolans värld. Det blir liksom en start för nya bekantskaper, det blir tillfälle för återseenden och pedagogerna i skolan får tillfälle att träffa de "nya" barnen på ett avslappnat sätt. Det var även roligt för mig för oj vad många kramar jag fick av före detta förskolebarn.

torsdag 2 februari 2012

iPadmöte

Det kanske inte låter så roligt med ett iPadmöte men det ska ni veta att det är skillnad på möte och möten. När jag går på detta möte så blir jag glad, avslappnad och fullmatad med tips och idéer.
Vi får tillfälle att mötas och dela med oss av vårt arbete med surfplattor på våra olika förskolor och i förskoleklass. Alla har vi erfarenheter av skiftande slag och alla tankar och åsikter är lika mycket värda.

Tillsammans blir vi bäst!

onsdag 1 februari 2012

Vitt ute

Hurra för snö!
Ja så kanske inte alla skulle uttrycka sig om det vita, hala och kalla som nu ligger på backen, men arbetar man i förskolan, är barn eller tycker om vintersporter så håller man nog med om den rubriken.

På min förskola är vi jätteglada att snön äntligen kommit. Vi har en lång skogsbacke precis utanför huset där barnen kan åka utför på madrass. Det går i en rasande fart och hjälm är ett måste för att överleva vår egen störtloppsbacke. Barnen springer upp minst hundra gånger för att få njuta av farten nerför. Tänk vilket motionspass de får av att njuta.

Vi har även en alldeles egen skridskobana precis utanför dörren, eller den kanske inte är vår egen privata för skolan använder den också och det är faktiskt de som sett till att planen blivit plogad och spolad. Tack så mycket Majtorp för det. Barnen åker för glatta livet på den lätt knöliga isen.

Men ni ska bara veta vilket slit det är att få på alla barnen skridskorna. 26 barn som ska vänta på sin tur, sitta på stolen för att få fötterna insnörda i skridskorna och sedan ledas ut på trappan, för att sedan ångra sig efter tre skär, för att då vill de åka madrass i backen, för att sen ångra sig  igen för att då vill dom sååå gärna åka skridskor igen. När sista barnet är ute i sin fulla mundering, ja då är det dags för de första barnen att gå in för då är det lunchdags. Men jag klagar inte för jag tar hellre hand om små fötter i skridskor än leriga, skitiga och blöta regnkläder. Snön är i alla fall ren eller den ser ren ut.

Förresten, Jag tror nog att jag också får lite motion av allt skridskoåkande för jag har börjat känna att jag har muskler i  armarna. Nej jag menar inte benen utan armarna. Jag har nämligen inga skridskor på fötterna när jag är med barnen på isen (är så rädd för att falla med huvudet före) utan jag släpar omkring på två, tre stycken Bambi-barn och det kräver stora biceps-muskler vill jag lova. 

Vitt inne

En dag i veckan kom jag in på min avdelning med den nya iPaden i hampan. Barnen och jag skulle leka en stund men vår "Padda". Jag blev hindrad av något som skulle lösas omgående och blev därför stående en lång stund. Barnen var fullt upptagna med sina aktiviteter och ingen tjatade direkt på mig att komma. Men så plötsligt ropar en pojke från andra sidan rummet
- Vá har du en ny iPad?
Innan jag ens hann öppna munnen ropar pojken åter
- Nej nu ser jag, du har bara målat den vit
Jag skrattade gott åt kommentaren och sa att så var det kanske. 

En del barn är verkligen uppmärksamma. Om man har något nytt med sig eller på sig,  om någon tar av sig glasögonen, har målat naglarna eller har ketchup i mungipan så ser dom det direkt och är inte sena att kommentera avvikelsen.

onsdag 18 januari 2012

iPad i skogen

Idag var det första gången som vi tog med ipaden till skogen. Vi har nyss fått ipad 2 och den går det att filma med, jippi! Jag stoppade ner ipaden i en väska från utklädningshörnan, har inget fodral än, och det var då barnen reagerade, ska vi spela ipad i skogen?, vems väska är det där? Ska du gå hem nu? Frågorna bara haglade innan jag fick en syl i vädret och kunde förklara att jag skulle filma deras lek i skogen. Ja tänk vad ungar ser och uppmärksammar mycket.

Två pedagoger och 11 barn traskade, efter åtskilliga vantpåtagningar, överstoppande av byxben och letande efter regnbyxor, iväg till "vår" skog. Det var blött och halt men vi var ju ordentligt påbyltade så det gick ingen nöd på oss.

Väl i skogen så flödade fantasin och leklusten så jag tog fram ipaden och filmade. Efter några minuters filmande så ville flera barn se filmen och det var bara att trycka på play så kunde resultatet visar upp omgående. Det blev glada skratt och omedelbar respons på filmen. Barnen ville bli filmade i alla möjliga och omöjliga situationer men tillslut fick jag säga nej för mina fingrar hade förvandlats till stela, lätt förvridna isbitar.  Tack  ändå för teknikens under!

Det här ska vi definitivt göra om.Vi kommer att filma fler av barnens aktiviteter under våren. Jag hoppas kunna visa filmsnuttarna för barnens föräldrar men först och främst för barnen så att de kan se sin egen och andras lek och på så vis kanske få nya tankar och idéer till sin lek.

vårterminen 2012

Nu har vi kommit igång ordentligt efter en välförtjänt julledighet.
De flesta verkar vara utvilade och sugna på att anta nya utmaningar som väntar. Alla 26 barn leker, leker och leker så att det knakar i väggarna på vår barack, nej visst ja det heter ju paviljong, jag glömde.

Efter lunchen brukar vår iPad komma fram. Inte alla dagar i veckan men vid ett par tillfällen blir det i alla fall. Under hela höstterminen så är det speciellt ett spel som intresserat barnen, Ninjago Lego. Inte ett av världens mest pedagogiska och upplyftande spel precis men intresset för dessa små Lego Ninjor är enormt. Det visar sig i rolleken, i konstruktionsleken och i samtalen som pågår runt omkring.

Detta spel är faktiskt ett slags krigsspel. Små Ninjor som snurrande slåss mot onda varelser på en arena, de har olika sorters vapen i form av svärd, kedjor, yxor mm. Inte alls bra tycker jag men ni ska veta vilket samarbete, vilken glädje, vilka samtal som utspelar sig i samband med detta spel.

Kanske är det inte så farligt med denna låtsasfight när allt kommer omkring, barnen lär sig ju andra saker än att "kriga".  Men en sak fick mig att ta bort spelet från synlig plats på iPaden nämligen den att barnen inte testade några andra spel/appar utan var maniskt hängivna åt Ninjago spelet. Jag flyttade helt sonika appen till min egen mapp som barnen inte brukar röra.

Jag trodde att protesterna skulle bli ljudliga men tji fick jag. Av cirka 20 spelande barn var det bara två som frågade vart Ninjaspelet var. Jag har tagit bort det spelet sa jag och sen testades det andra appar för fulla muggar. Barn som en lång tid bara spelat detta spel bakade pizzor, skrev sina namn, målade, spelade piano och såg på filmsnuttar.

Ibland behöver man bryta ett mönster för att få ett nytt!