Läsa på isen????

Ja visst går det. Vi var som vanligt på skridskobanan (börjar kanske bli lite tjatigt för er med dessa skridskoreferat), men hur som helst så kröp vi i alla fall omkring på den knögliga isen och sopade snö då plötsligt en pojke skriker till:

–        Titta det är en trollsaga här under snön, kom å se

–        Nej men, har du sett

–        Titta då, du ska läsa den

–        Men jag vet inte vart jag ska börja någonstans

Pojken blir stående en stund och jag ser att han lägger pannan i djupa veck. Sen efter flera minuters tystnad (mycket ovanligt), så säger han:

      -Du! När vi läser saga i våra böcker, från vilket håll börjar du då?

      -Från vänster säger jag och visar med handen

      - Bra då ska du börja här borta säger han och travar iväg åt vänster. Läs nu då!

Jag börjar så smått att läsa men eftersom isen är stor som en fotbollsplan tar min fantasi snart slut och jag säger:

-         Nej nu orkar jag inte läsa mer det står så himla mycket i den här sagan.

-         Okay, du behöver inte mer, jag ska sopa nu

-         Tack för det!

Barn kan lära sig saker utan att man behöver traggla in det nya. Visst visar jag alltid texten i  boken på sagostunden och visst händer det att jag då och då följer ordet jag läser med fingret, men jag tjatar inte och säger: Kom ihåg nu att vi läser från vänster till höger, utan jag kan märka barnens nyvunna, självinlärda kunskap vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Detta tillfälle med trollsagan på isen är ett bra exempel på hur barn visar sin kunskap tycker jag. Han hade ju någonstans förstått att man läser en bok på ett visst sätt. Smart vá?

                                                 Läs det här om ni kan

Ni kanske inte vet vad en trollsaga är? Det är en pinne eller gren utan bark där man ser små spår efter en eller flera Barkborrar. Om man har god fantasi eller har barnasinnet kvar kan man läsa sagor på dessa pinnar. Det är ofta sagor om troll och annat knytt som står där men ibland (när fantasin tryter) så är det en sång som är nedtecknad på pinnen. Barnen uppskattar trollsagorna mycket och vill att man läser om och om igen. Det svåraste momentet för mig är att komma ihåg vad som stod på pinnen för det är ju faktiskt ganska svårtydda krumelurer som pryder trollens ”böcker”.