Ja så kanske inte alla skulle uttrycka sig om det vita, hala och kalla som nu ligger på backen, men arbetar man i förskolan, är barn eller tycker om vintersporter så håller man nog med om den rubriken.
På min förskola är vi jätteglada att snön äntligen kommit. Vi har en lång skogsbacke precis utanför huset där barnen kan åka utför på madrass. Det går i en rasande fart och hjälm är ett måste för att överleva vår egen störtloppsbacke. Barnen springer upp minst hundra gånger för att få njuta av farten nerför. Tänk vilket motionspass de får av att njuta.
Vi har även en alldeles egen skridskobana precis utanför dörren, eller den kanske inte är vår egen privata för skolan använder den också och det är faktiskt de som sett till att planen blivit plogad och spolad. Tack så mycket Majtorp för det. Barnen åker för glatta livet på den lätt knöliga isen.
Men ni ska bara veta vilket slit det är att få på alla barnen skridskorna. 26 barn som ska vänta på sin tur, sitta på stolen för att få fötterna insnörda i skridskorna och sedan ledas ut på trappan, för att sedan ångra sig efter tre skär, för att då vill de åka madrass i backen, för att sen ångra sig igen för att då vill dom sååå gärna åka skridskor igen. När sista barnet är ute i sin fulla mundering, ja då är det dags för de första barnen att gå in för då är det lunchdags. Men jag klagar inte för jag tar hellre hand om små fötter i skridskor än leriga, skitiga och blöta regnkläder. Snön är i alla fall ren eller den ser ren ut.
Förresten, Jag tror nog att jag också får lite motion av allt skridskoåkande för jag har börjat känna att jag har muskler i armarna. Nej jag menar inte benen utan armarna. Jag har nämligen inga skridskor på fötterna när jag är med barnen på isen (är så rädd för att falla med huvudet före) utan jag släpar omkring på två, tre stycken Bambi-barn och det kräver stora biceps-muskler vill jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar