Läsa på isen????

Ja visst går det. Vi var som vanligt på skridskobanan (börjar kanske bli lite tjatigt för er med dessa skridskoreferat), men hur som helst så kröp vi i alla fall omkring på den knögliga isen och sopade snö då plötsligt en pojke skriker till:

–        Titta det är en trollsaga här under snön, kom å se

–        Nej men, har du sett

–        Titta då, du ska läsa den

–        Men jag vet inte vart jag ska börja någonstans

Pojken blir stående en stund och jag ser att han lägger pannan i djupa veck. Sen efter flera minuters tystnad (mycket ovanligt), så säger han:

      -Du! När vi läser saga i våra böcker, från vilket håll börjar du då?

      -Från vänster säger jag och visar med handen

      - Bra då ska du börja här borta säger han och travar iväg åt vänster. Läs nu då!

Jag börjar så smått att läsa men eftersom isen är stor som en fotbollsplan tar min fantasi snart slut och jag säger:

-         Nej nu orkar jag inte läsa mer det står så himla mycket i den här sagan.

-         Okay, du behöver inte mer, jag ska sopa nu

-         Tack för det!

Barn kan lära sig saker utan att man behöver traggla in det nya. Visst visar jag alltid texten i  boken på sagostunden och visst händer det att jag då och då följer ordet jag läser med fingret, men jag tjatar inte och säger: Kom ihåg nu att vi läser från vänster till höger, utan jag kan märka barnens nyvunna, självinlärda kunskap vid alla möjliga och omöjliga tillfällen. Detta tillfälle med trollsagan på isen är ett bra exempel på hur barn visar sin kunskap tycker jag. Han hade ju någonstans förstått att man läser en bok på ett visst sätt. Smart vá?

                                                 Läs det här om ni kan

Ni kanske inte vet vad en trollsaga är? Det är en pinne eller gren utan bark där man ser små spår efter en eller flera Barkborrar. Om man har god fantasi eller har barnasinnet kvar kan man läsa sagor på dessa pinnar. Det är ofta sagor om troll och annat knytt som står där men ibland (när fantasin tryter) så är det en sång som är nedtecknad på pinnen. Barnen uppskattar trollsagorna mycket och vill att man läser om och om igen. Det svåraste momentet för mig är att komma ihåg vad som stod på pinnen för det är ju faktiskt ganska svårtydda krumelurer som pryder trollens ”böcker”.

                                

Skolförberedelse iklädd skridskor

Tidigare har jag nämnt att vi har en skridskobana precis utanför vår förskola. Den används mycket flitigt av hela förskolan. I går tog vi som vanligt på skridskor, hjälmar och våra reflexvästar för att skrinna fram i vindens hastighet. Det var fjorton västbeklädda barn som övade på balans och lägeskontroll i godan ro när så 34 barn från skolan kom för att göra detsamma. Oj, oj, oj säger jag bara, det var som en enda stor myrstack av ungar som for fram på isen. Alla samsades väldigt bra om utrymmet och "våra" barn hittade kompisar från skolan att åka med, krypa med och stötta sig på (eller om jag ska vara ärlig så var det våra barn som stöttade skolbarnen).

                                Så här såg det ut på isen innan skolbarnen kom

Tänk ändå vad bra det är med dessa reflexvästar, för alla ungarna ser ungefär likadana ut i sina hjälmar och svarta eller rosa ytterkläder men jag kunde lätt räkna ihop alla mina, trots 48 barn på isen

Det kändes bara så himla rätt att träffas över "gränserna" så här innan förskolebarnen ska upp till skolans värld. Det blir liksom en start för nya bekantskaper, det blir tillfälle för återseenden och pedagogerna i skolan får tillfälle att träffa de "nya" barnen på ett avslappnat sätt. Det var även roligt för mig för oj vad många kramar jag fick av före detta förskolebarn.

iPadmöte

Det kanske inte låter så roligt med ett iPadmöte men det ska ni veta att det är skillnad på möte och möten. När jag går på detta möte så blir jag glad, avslappnad och fullmatad med tips och idéer.
Vi får tillfälle att mötas och dela med oss av vårt arbete med surfplattor på våra olika förskolor och i förskoleklass. Alla har vi erfarenheter av skiftande slag och alla tankar och åsikter är lika mycket värda.

Tillsammans blir vi bäst!

Vitt ute

Hurra för snö!
Ja så kanske inte alla skulle uttrycka sig om det vita, hala och kalla som nu ligger på backen, men arbetar man i förskolan, är barn eller tycker om vintersporter så håller man nog med om den rubriken.

På min förskola är vi jätteglada att snön äntligen kommit. Vi har en lång skogsbacke precis utanför huset där barnen kan åka utför på madrass. Det går i en rasande fart och hjälm är ett måste för att överleva vår egen störtloppsbacke. Barnen springer upp minst hundra gånger för att få njuta av farten nerför. Tänk vilket motionspass de får av att njuta.

Vi har även en alldeles egen skridskobana precis utanför dörren, eller den kanske inte är vår egen privata för skolan använder den också och det är faktiskt de som sett till att planen blivit plogad och spolad. Tack så mycket Majtorp för det. Barnen åker för glatta livet på den lätt knöliga isen.

Men ni ska bara veta vilket slit det är att få på alla barnen skridskorna. 26 barn som ska vänta på sin tur, sitta på stolen för att få fötterna insnörda i skridskorna och sedan ledas ut på trappan, för att sedan ångra sig efter tre skär, för att då vill de åka madrass i backen, för att sen ångra sig  igen för att då vill dom sååå gärna åka skridskor igen. När sista barnet är ute i sin fulla mundering, ja då är det dags för de första barnen att gå in för då är det lunchdags. Men jag klagar inte för jag tar hellre hand om små fötter i skridskor än leriga, skitiga och blöta regnkläder. Snön är i alla fall ren eller den ser ren ut.

Förresten, Jag tror nog att jag också får lite motion av allt skridskoåkande för jag har börjat känna att jag har muskler i  armarna. Nej jag menar inte benen utan armarna. Jag har nämligen inga skridskor på fötterna när jag är med barnen på isen (är så rädd för att falla med huvudet före) utan jag släpar omkring på två, tre stycken Bambi-barn och det kräver stora biceps-muskler vill jag lova. 

Vitt inne

En dag i veckan kom jag in på min avdelning med den nya iPaden i hampan. Barnen och jag skulle leka en stund men vår "Padda". Jag blev hindrad av något som skulle lösas omgående och blev därför stående en lång stund. Barnen var fullt upptagna med sina aktiviteter och ingen tjatade direkt på mig att komma. Men så plötsligt ropar en pojke från andra sidan rummet
- Vá har du en ny iPad?
Innan jag ens hann öppna munnen ropar pojken åter
- Nej nu ser jag, du har bara målat den vit
Jag skrattade gott åt kommentaren och sa att så var det kanske. 

En del barn är verkligen uppmärksamma. Om man har något nytt med sig eller på sig,  om någon tar av sig glasögonen, har målat naglarna eller har ketchup i mungipan så ser dom det direkt och är inte sena att kommentera avvikelsen.